petterssonmadelene

Jag har inte orkat med mitt bloggande nu på ett tag..Detta kommer nog bli det mest personliga inlägget jag någonsin gjort. Just nu har varit känslosamt jobbigt för att ens sitta vid datorn överhuvudtaget fram tills nu.Trots det har vardagen flytit på som vanligt. Den måste ju göra det ändå. Det finns inget som kan stoppa tiden från att gå. Det kanske är lika bra det, för man måste kunna gå vidare.Jag vet att utåt sett kommer det se ut som jag mår hur bra som helst, men inombords kommer det vara något helt annat.Det kanske är mitt sätt att överleva. Jag vill inte verka sårbar inför andra.Jag vill vara stark. Sårbar tänker jag bara vara när jag är ensam, där kan uttrycka hur jag känner mig inombords. Det blir bättre jag vet det, det bara måste det.